Som vinbonde tänker/pratar man alltid väder, men då varje persons referenser skiljer sig åt, så behöver man en standard.
Denna standard är GRADDAGAR, vilket innebär att alla dygn då medeltemperaturen överstiger 10 grader Celsius, så räknar man med att vinplantan är aktiv.
Jag upplever skalan som väldigt “oexakt” , men det är ändå det mest lämpade systemet som vi känner till.
Om man gör en återblick tillbaka till 2002 så får man en bekräftelse på att 2014 års årgång hittills varit mycket varm.
Här följer de olika årgångarnas graddagar till och med sista Juli sedan 2002

2002 731 gdd
2003 634 gdd
2004 438 gdd
2005 568 gdd
2006 679 gdd
2007 530 gdd
2008 528 gdd
2009 569 gdd
2010 578 gdd
2011 650 gdd
2012 545 gdd
2013 623 gdd
2014 718 gdd

Som man ser så är det bara 2002 som det varit varmare och då hade vi mogna druvor av Siegerrebe sista Augusti.
2003 var så varmt i Europa att man senare beslöt att tillåta bevattning av vinodlingar i Europa.
2004 var så dåligt så att vi bestämde oss för att inte tillverka något vin , utan valde att skänka druvorna till forskning.
2012 som allmänt anses som en “katastrofårgång” (detta håller jag dock inte med om vinmässigt) ,var nästan i parite vid Julis utgång med den magiska 2009 årgången.
2007 slutade hela odlingssäsongen på 822 gdd och om man då jämför med den dåliga årgången 2004 (då vi inte gjorde vin), så landade denna på 844 gdd och ändå tillverkade vi 2007 det vin som fått den högsta bedömningen av alla våra viner på Svensk vinbedömning.

Vad säger då alla de här siffrorna ???, de säger en del tycker jag, men det går att genom kunskap och hårt arbete, samt en del tur att “kompensera en “dålig” årgång.

Som alla andra vinbönder så börjar man så smått att drömma om “århundradets årgång”, och då borde ju allt vara frid och fröjd, men det blir även en liten börda att alla viner måste bli fantastiska.
En Tysk vinbonde som vi ibland bor hos på vintrarna sa en gång att bra årgångar är tråkiga, då gör ju alla bra vin, det är de dåliga årgångarna man verkligen får visa sin kompetens. Jag förstår honom , han lever i ett etablerat vinland, men jag håller inte med honom då vi verkar i ett “nytt” vinland, då folk kommer att säga att självklart smakar vinet bra, sommaren var fantastisk 2014, Eller så säger man detta vin är gott, men med tanke på sommaren 2014 så borde det vara bättre.

2012 är ett perfekt motsatsexempel, folk snackade om en katastrofsommar och när sedan vinerna ändå blev bra så var det en hel del som insåg potentialen i Svenskt vin KAN MAN GÖRA SÅ HÄR BRA VIN EN SÅDAN DÅLIG SOMMAR, VAD KAN MAN DÅ INTE ÅSTADKOMMA EN BRA ??? .

Ovanstående är tankar och återblickar, vad händer då i “verkligheten”
I vineriet så har jag gjort vinerna färdiga för buteljering och imorgon hoppas jag att alla Klagshamnsviner 2013 ska ha kommit på flaska.

Ofta är det en hel del diskussion (och det är högst motiverat) om filtrering, vissa säger att de absolut inte filtrerar och andra säger att de alltid filtrerar, vi ligger mitt emellan , vi filtrerar då vi tycker det behövs.
Det svåra som jag ser det är att när ska man ta beslutet att man ska filtrera och om man då beslutar sig för att fitrera så ska man även välja lämpligaste filtret, detta är en hel vetenskap i sig själv.
Samma Tyska vinbonde som jag nämnde ovan, gör alla moment själv från vingård till färdigt vin, FÖRUTOM FILTRERINGEN, han inser sina begränsningar och väljer därför att ta in proffs som i princip bara sysslar med detta.

Vad man än har för filosofi om filtrering så är en sak säker, filtreringen påverkar det slutgiltiga vinet.

Ute i den gamla vingården så har vi precis avslutat den andra toppningen.

Följande viner har provats:

Domaine Collet 300 Sensation Rose Champange ( Detta vin görs i 300 buteljer och vi var faktiskt dom första som fick köpa det, vinet visar på företagets ambition, dock är det en bit kvar innan de hittar helt rätt)

Alvarinho Contacto Anselmo Mendes 2013 (detta vin gillar jag i varje årgång, ibland behöver det inte vara svårare)

Domaine Vacheron Sancerre 2012 (detta är deras standard vin men det är faktiskt bättre än många producenters prestige vin)

Muskateller Weinhof Rauch Steiermark 2013

Chateau de Fleys 2011 Chablis Mont de millieu (tyvärr ganska tunn)

Frank Bonville Vintage 2006 Champagne ( mycket charmigt och gott utan att vara komplext , strax under 20 Eur, på plats)

Roger Neveu Sancerre Vielles vignes 2009 (intressant vin med kraftig fatning, producenten blandar fantastiska viner med högst medelmåtliga, gillar man mogen Sancerre, så är deras 2003a att rekommendera.